Nedtrappningssymtom kan vara smärtsamma, försvagande och till och med invalidiserande. Evidensbaserad dokumentation av nedtrappningssymtom är idag nästan obefintlig, men trotts detta hävdar psykiatrin och skolmedicinen att nedtrappningssymtom endast kan pågå några veckor med enklare symtom som huvudvärk och trötthet.

Vi som drabbats av nedtrappningssymtom vet att många människor upplever dem mycket svårare och under längre tid, månader och till och med år, och vi vet att det finns dem som inte lyckats bli fria från sina nedtrappningssymtom om de trappar ner för fort och med flera preparat samtidigt.

Den rekommenderade dossänkning som psykiatrin och skolmedicinen ger är ofta feldimensionerad, i form av för hög dossänkning och under för kort tid. Detta leder bara tillbaka in i medicinering igen, med alla dess biverkningar. För hög och snabb dossänkning ökar risken för svåra nedtrappningssymtom och saboterar en lyckad avvänjning av psykofarmaka.

Du kan inte i förväg veta om du kommer att drabbas av svåra nedtrappnings-symtom. En gradvis minskning under den tid det tar för dig att bli symtomfri är det enda sättet att minimera risken och svårighetsgraden av de eventuella och vanliga nedtrappningssymtom du fått ta del av här. En gradvis minskning ökar möjligheten för att du ska lyckas med din nedtrappning och så småningom bli fri från psykofarmaka.

Läs mer om nedtrappningssymtom i boken: Fri från psykofarmaka av Anna Nederdal 2014

Nedtrappningssymtom

  • Förändring i varseblivningen.
  • Derealisation – en känsla av overklighet.
  • Depersonalisation – osäkerhet på den egna identiteten, man känner inte igen sig själv i spegeln och liknande.
  • Tinnitus – öronringningar, även brus och susningar i öronen.
  • Återupplevande av det förgångna – kommer ibland som en följd av drömmar, ibland som starka, plötsliga upplevelser mitt på dagen.
  • Obehag i ansiktet och runt munnen – en känsla av att sakna kontroll över ansiktsmuskulaturen, ibland manifesterad i ofri- villiga grimaser och/eller käkkramper som ibland sprider sig till hela kroppen.
  • Formikationer – myrkrypningar, känslan av att insekter kryper på huden.
  • Synstörningar av olika slag – kan få sådan karaktär att man tror sig vara på väg att bli blind.
  • Spänningar i huvud, nacke och skuldror. En påtaglig, ibland svår, ryggvärk kan upplevas såväl medan man äter tabletter som under abstinensen. Denna värk försvinner då man tagit sig igenom abstinensen och ibland i samma takt som man trappar ned sin tablettdos.
  • Koordinationsstörningar – sluddrigt tal, stamning, samman- blandning av ord då man talar.
  • ”Tusen nålar” – samma upplevelse som då känseln återkom- mer till en kroppsdel som ”somnat”.
  • Köldrysningar/värmeupplevelser.
  • Yrsel.
  • Trötthet/utmattning.
  • Känslan av ett band runt huvudet, tryck över hjässan.
  • Domningar i händer och fötter.
  • Känsla av ostadighet – marken rör sig under fötterna, man går i luften, en vanlig och mycket störande upplevelse som kan vara långdragen.
  • Illusioner och hallucinationer.
  • Paranoida föreställningar ”folk tittar på mig, pratar om mig”. Detta är också vanligt för den som ätit tabletter under några år utan att sänka dosen.
  • Känslomässiga förändringar.
  • Fobier – sådana uppstår också för många utan föregående dos- minskning men försvinner under abstinensen.
  • Rädsla, ångest, upprördhet, panik. observera att ångest ofta förekommer som en direkt följd av dessa ångestdämpande medel(!).
  • Uppgivenhet ”Vad är det för mening att försöka sluta?”
  • Melankolisk triad – abnorm nedstämdhet, skuldkänslor och hopplöshetskänslor.
  • Självmordsbeteenden – allt från självmordstankar till fullbordade självmord. minsta signal om självmordsbeteende skall tas på allvar.
  • Skräck för eller en känsla av att man håller på att bli mentalt sjuk.
  • Brist på självförtroende.
  • Irritibalitet, irritation, vredesutbrott.
  • Rastlöshet.
  • Snabba känslosvängningar.
  • Bristande impulskontroll.
  • Brist på sinne för humor.
  • Kontaktsökande, klängig.
  • Krävande, gnällig.
  • Morbida tankar – tankar om att riva ned, slå sönder, döda.
  • Kroppsliga och vegetativa symtom.
  • Sömnsvårigheter – svårt att somna in, oregelbundet sömn- mönster.
  • Aptitlöshet.
  • Törst.
  • Viktminskning.
  • Illamående och kräkningar.
  • Ömmande tunga.
  • Svårigheter att svälja.
  • Metallsmak i munnen.
  • Magkramper.
  • Rädsla, ångest, upprördhet, panik. Observera att ångest ofta förekommer som en direkt följd av dessa ångestdämpande medel(!).
  • Diarre omväxlande med förstoppning.
  • Andningssvårigheter.
  • Oregelbunden andning.
  • Hyperventilation.
  • Torrhosta.
  • Oregelbunden puls.
  • Blodtrycksförändringar – såväl uppåt som nedåt.
  • Hjärtklappning.
  • En känsla av uppsvälldhet, ibland med påtaglig svullnad av händer, fötter och ansikte.
  • Tremor – skakningar, kan hålla på i månader.
  • Svårighet att planera och fatta beslut.
  • Avsaknad av initiativförmåga
  • Problem med hastighet och precision i arbetet.
  • Koncentrationssvårigheter.
  • Paralexi – förväxling av ord vid läsning.
  • Försämring av minnet – närminnesstörningar är mest framträ- dande.
  • Förändringar i vilja och kognitativ förmåga.
  • Kleptomani.
  • Ekonomisk omdömeslöshet.
  • Kontaktlöshet.
  • Social isolering.
  • Sociala förändringar.
  • Sökande efter ersättningspreparat – alkohol, smärtstillande, åksjuketabletter, kodein mm.
  • Bedrägerier, stöld, receptförfalskning för att få tabletter.
  • Reservlager av tabletter.
  • Hemlighållet fortsatt drogbruk, om nödvändigt med hjälp av lögner och bedrägerier.
  • Ett subjektivt drogbehov – ”kroppen skriker efter tabletter”.
  • Drogrelaterat beteende.
  • Inlärningssvårigheter – det är inte ovanligt att sådant som lärts in under den tid man tagit bensodiazepiner delvis är borta och måste läras om.

Symtomförteckning enligt Kilen, Institutet för läkemedelsberoende

© Anna Nederdal.

Texten får inte kopieras eller användas utan tillåtelse av författaren.