Negativa effekter får ofta fel diagnos
Psykiatriska mediciner kan ge effekter som inkluderar mentala störningar, självmord, våld, och utsättningssyndrom. Dessa kan felaktigt diagnostiseras som nya psykiatriska fynd, för vilka ytterligare mediciner förskrivs, som ibland leder till långtidsbruk av flera olika psykiatriska preparat hos en och samma person.

Alla klasser av psykiatriska mediciner kan orsaka negativa biverkningar, både som en konsekvens av att ta medicinen enligt föreskrift, och vid utsättning av den. Ibland kan dessa biverkningar vara allvarliga och vara över lång tid (se långvariga effekter). Ofta kan dessa negativa biverkningar likna själva sjukdomen som medicinen från början skrevs ut för, eller skapa nya psykia-triska symptom som sedan felaktigt diagnostiseras som nya sjukdomsfynd. Detta kan leda till att den ursprungliga dosen felaktigt ökas, eller att nya mediciner läggs till. Det i sin tur resulterar ofta i det potentiellt farliga användandet av ett flertal mediciner, även känt som polyfarmaci.

Allvarliga biverkningar
Antidepressiva mediciner är den mest förskrivna psykiatriska medicinen i Storbritannien, med över 50 miljoner utskrivna recept i England bara under år 2012. Antidepressiva medel är kända för att orsaka otaliga biverkningar, vissa av dem milda och varande en kort tid. Emellertid är kopplingen mellan antidepressiva medel av typen SSRI och abnormala beteenden, vilka inkluderar våld och självmord, numera säkerställd. I sin genomgång av litteraturen år 2003 skriver Dr. Peter Breggin: ”Bevis från många källor bekräftar att selektiva serotoninåter-upptagshämmare (SSRI) vanligtvis orsakar eller förstärker ett stort antal abnormala mentala tillstånd och beteendetillstånd. Dessa skadliga reaktioner på medicinen inkluderar följande överlappande kliniska fenomen: en profil som sträcker sig från lätt oro/upphetsning till manisk psykos, agiterad depression, tvångstankar som är främmande eller ovanliga för individen, och akatisi. Var och en av dessa reaktioner kan förvärra individens mentala tillstånd och kan resultera i självmordsbenägenhet, våld, och andra former av extrema onormala beteenden.”(1)

Ett nyckelsymptom som experter tror medverkar till denna typ av beteenden är akatisi, vilket beskrivs som ”en känsla av inre obehag, oro, och dysfori. Det kan resultera i en oförmåga att stå, sitta, eller ligga still, samt ett intensivt behov av att röra på sig”.(2) Akatisi är numera känt som en vanlig biverkan både av SSRI och antipsykotiska, och tros ha samband medicinens påverkan på dopaminsystemet.(3) Medicininducerad akatisi kan vara ett outhärdligt symptom, och inte förvånande söker psykiatriker ofta att motverka effekterna med att introducera ytterligare ett preparat. I en färsk artikel i the British Journal of Psychiatry beskriver professor Michael Poyurovsky olika medicinska behandlingar mot akatisi orsakad av anti-psykotiska(4), vilka inkluderar användandet av bensodiazepiner och anti-depressiva, vilket illustrerar hur patienter kan bli satta på ytterligare mediciner i ett försök att behandla biverkningarna.

Psykiatriska symptom orsakade av utsättning
Antipsykotiska har en väletablerad utsättningsprofil som inkluderar symptom som ångest, agitation, rastlöshet och insomni.(5) Dessutom finns bevis för att en psykotisk episod kan inträffa kort efter att man slutat ta dessa mediciner, detta gäller särskilt Klozapin.(6) Utsättning av bensodiazepiner är känt att innefatta en samling av symptom, av vilka vissa kan misstas vara återkomst av den ursprungliga ångesten medan andra mer tydligt är orelaterade. Orelaterade symptom inkluderar hyperkänslighet för sensoriska stimuli, förvrängda perceptioner, parestesier och muskelryckningar.(7) Emellertid klagar många patienter även på extrem dysfori, olika sorters ångest, depression, illamående, olustkänslor, och depersonalisation, som lätt kan feldiagnosticeras.

Utsättning av alla klasser antidepressiva kan leda till en mängd olika symptom, som tex influensaliknande sensationer, akatisi, agitation, aggression samt allvarlig kognitiv försämring. SSRI- och SNRI-utsättning kan även leda till sensoriska störningar, gastrointestinala symptom, huvudvärk och förlorad balans.(8)

Utsättningssymptoms varaktighet
Emedan det finns en allmän samstämmighet gällande existensen av dessa symptom beskriver övervägande delen av den litteratur som finns om utsättningssymptom som något som begränsar sig självt och vanligtvis försvinner inom några veckor.(9) Emellertid har organisa-tioner som hjälper människor med utsättning rapporterat åtskilliga exempel där det tagit klienter ett eller flera år för att återhämta sig efter att ha satt ut bensodiazepiner och antidepressiva. Enligt Ian Singleton, the Bristol Tranquilliser Project, kommer ”de flesta människor ha symptom åtminstone i ett år…majoriteten kommer att återhämta sig under sitt andra år. Men det är vissa som det kommer att ta flera år för.”(10)

En längre utsättningsperiod tenderar mer sannolikt att leda till en felaktig diagnos, särskilt om den verkar vara i konflikt med rapporter från den medicinska litteraturen. Till exempel skriver Dilsaver och Alessi: ”En kliniskt stabil patient som angivits utsättning av neuroleptika och som får ångest, blir agiterad, rastlös, och upplever sömnlöshet inom de första dagarna efter utsättning av en neuroleptika är mer trolig att lida av intensiva utsättningssymptom än att vara i ett recidiv.”(11) Detta antyder att en person som lider av sådana symptom efter bara några dagar faktiskt skulle kunna vara i ett återfall av sjukdomen. Emellertid visar annan forskning på utsättnings-symtom som efter avslutad medicinering med antipsykotiska varar 6 till 12 veckor(12), och det är känt att vissa patienter drabbas av tardiv dyskinesi, ett långvarigt eller t.o.m. permanent medicininducerat syndrom.(13)

Professor Heather Ashton, en ledande expert på bensodiazepiner, skriver att de flesta uppskattningar inom litteraturen anger att varaktigheten av utsättningsymptom från bensodiazepiner är mellan 5 och 28 dagar. Emellertid noterar hon en mängd fall där utsättnings-symptom varar mycket längre: ”För vissa som använt bensodiazepiner långvarigt kan utsättningen vara en lång och utdragen process. En ansenlig minoritet, kanske 10% till 15%, utvecklar ett ”efter-utsättnings-syndrom” som kan dröja kvar under månader och till och med år.”(14)

Enligt privata organisationer har SSRI och SNRI ofta en till och med längre period med utsättningssyndrom än bensodiazepiner. Ian Singleston, the Bristol Tranquilliser Project, förklarar: ”Antidepressiva tycks orsaka lika många problem som bensodiazepiner… många av symptomen är desamma som vid utsättning av bensodiazepiner… I många fall har vi funnit att symptomen vid utsättning av antidepressiva varar till och med längre än vid utsättning av bensodiazepiner.”

Dr Stuart Shipko, en psykiater i Kalifornien som publicerat om utsättning av bensodiazepiner och antidepressiva, öppnar för möjligheten att utsättning av SSRI till och med kan leda till ett permanent tillstånd av vad han beskriver som “tardiv akatisi”. Han skriver: ”Problemen som ibland uppstår då människor försöker sluta med ett antidepressivt medel av typen SSRI är betydligt mer allvarliga och långvariga än den medicinska professionen tillstår, och det finns inga motmedel mot dessa problem… Min kliniska observation är att långvariga symptom uppstår även hos patienter som genomför utsättningen väldigt långsamt, inte bara hos de som slutar snabbt, och att det inte finns någon garanti att dessa symptom försvinner oavsett hur lång tid patienten väntar.”(15)

Det är tydligt att bristen på konsensus som omgärdar längden på utsättnings-symptomen leder till förvirring för många läkare och patienter och ökar risken för felaktiga diagnoser och ytterligare onödig medicinering. Dessutom kan symptomens extrema natur leda till alternativa medicinska förklaringar för tillstånden som i sin tur leder till onödiga tester och behandlingar. Till exempel beskriver dr Peter Haddad två patienter som satte ut antidepressiva och felaktigt diagnosticerades att ha fått stroke; symptomen var så svåra att ingen av dem kunde gå utan hjälp.(16)

I en annan artikel beskriver Haddad fem olika sätt på vilka symptom orsakade av utsättning av antidepressiva kan leda till en felaktig diagnos och onödig behandling. Dessa inkluderar att felaktigt diagnostisera symptomen som återvändande av den ursprungliga psykiatriska sjukdomen: ”Utsättningssymptom som följer på återhämtning efter en depressiv sjukdom och utsättning av antidepressiv behandling kan bli felaktigt diagnostiserade att depressionen recidiverar, dvs ännu en depressiv episod. Det kan leda upp till att man i onödan sätter tillbaka de antidepressiva samt till en mer dyster prognos, med betydande sociala konsekvenser.”(17)

Dr Joanna Moncrieff tror att psykiatriska mediciner över tid kan göra de medicinska störningar de skulle bota kroniska. Hon hävdar att ”de problem som uppstår efter ett avslut eller minsk-ning av långvarig behandling med psykiatriska mediciner kan vara orsakade av själva utsätt-ningsprocessen…psykiatriska tillstånds återkommande natur ibland kan vara iatrogenisk – på grund av medicinering”(18)

Polyfarmaci
Trots att det är relativt få studier som tittat på säker interaktion mellan olika psykiatriska medel är behandling med flera mediciner samtidigt vanligt inom psykiatrin. Enligt en artikel som publicerades i USA 1995 var sannolikheten att patienter fick mer än en medicin som påverkar psyket sex gånger högre för de som träffat en psykiater jämfört med de som träffat en allmän-läkare.(19) En rapport från 2010 avslöjar att runt 60% av patienter som besökt en psykiater i USA och vars besök lett till utskrivning av medicin erhöll åtminstone två olika preparat under 2005-2006 enligt data från myndigheter, en ökning från runt 43% under 1996-1997. Men utgivarna varnar: ”Medan vissa av dessa kombinationer stöds av kliniska försök är många inte bevisat effektiva… Dessa tendenser gör att risken att patienter ska drabbas av interaktioner av medicinerna ökar, med tveksam vinst gällande kvalitet på vården och kliniska resultat.(20)

I Storbritannien träffar privata organisationer ofta på patienter som har blivit satta på ett flertal psykiatriska mediciner, ofta för att motverka utsättnings-symptom eller andra biverkningar. Som Ian Singleton från the Bristol Tranquilliser Project säger. ”Det är mycket vanligt att människor under utsättning märker att läkare tillskriver deras symptom till andra orsaker, vilket leder till förskrivning av andra mediciner såsom antidepressiva och neuroleptika (antipsykotiska medel) vilka kan vara mycket svåra att sluta med. Detta innebär att istället för att utsättningen tar ett år eller två, finns risken att det kan ta 5 till 10 år för dessa patienter att bli helt återställda. Det är ett fullständigt slöseri med deras liv.”(21)

Det finns tydliga bevis som länkar biverkningar och utsättningssymptom från psykiatriska mediciner till felaktiga diagnoser och insättandet av ytterligare, opassande, medicinering. Läkare behöver bli betydligt mer medvetna om dessa negativa effekter, och mer forskning behöver göras för att förstå prevalensen och de verkliga riskerna för skador orsakade av psykiatrisk medicin.

Originalets titel: Negative effects are often misdiagnosed
© Council for Evidence-based Psychiatry 2014                                      Översättning av: Inga-Lill Christina Rydén

Källor:
1. Breggin P R, 2003/2004, Suicidality, violence and mania caused by selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs): A review and analysis, International Journal of Risk & Safety in Medicine 16 31–49 31 IOS Press

2. Stahl SM, Lonnen AJ. 2011, The Mechanism of Drug-induced Akathsia. CNS Spectr. 2011 Jan 15. pii: Stahl.

3. Lane, RM, 1998, SSRI-induced extrapyramidal side-effects and akathisia: Implications for treatment, Journal of psychopharmacology 12 (2): 192–214. doi:10.1177/026988119801200212. PMID 9694033.

4. Poyurovsky M, 2010, Acute antipsychotic-induced akathisia revisited, BJP, 196:89-91
5. Dilsaver S.C., Alessi N.E., 1988, ‘Antipsychotic withdrawal symptoms: phenomenology and pathophysiology’, Acta Psychiatr Scand. 77(3):241-6.

6. Moncrieff J., 2006, Does antipsychotic withdrawal provoke psychosis?, Acta Psychiat Scand

7. Ashton H. Protracted withdrawal syndromes from benzodiazepines. J Subst Abuse Treat 1991;8(1– 2):19–28.

8. Rivas-Vazquez R. et al, 1999, Selective Serotonin Reuptake Inhibitor Discontinuation Syndrome: Understanding, Recognition, and Management for Psychologists, Professional Psychology: Research and Practice, Vol 30, No 5 464-469

9. Haddad P., 2007, Recognising and managing antidepressant discontinuation symptoms, Advances in Psychiatric Treatment, 13: 447-457 doi: 10.1192/apt.bp.105.001966

10 From http://cepuk.org/withdrawal-advisers/ Retrieved 13 Feb 2014

11. Dilsaver S.C., Alessi N.E., 1988, Antipsychotic withdrawal symptoms: phenomenology and pathophysiology, Acta Psychiatr Scand. 77(3):241-6.

12. Gardos G, Cole JO, Tarsy D, 1978, Withdrawal syndromes associated with antipsychotic drugs, Am J Psychiatry, 135:1321-1324.

13 Llorca PM, Chereau I, Bayle FJ, Lancon C., 2002, Tardive dyskinesias and antipsychotics: a review., Eur Psychiatry. 2002 May;17(3):129-38.

14. Ashton H. Protracted withdrawal syndromes from benzodiazepines. J Subst Abuse Treat 1991;8(1– 2):19–28.

15. http://www.madinamerica.com/2013/08/ssri-discontinuation-is-even-more-problematic-than- acknowledged/ Retrieved 13 Feb 2014

16. Haddad P M, 2001, Antidepressant discontinuation (withdrawal) symptoms presenting as ‘stroke’, J Psychopharmacol March 2001 vol. 15 no. 2 139-141

17. Haddad P., 2007, Recognising and managing antidepressant discontinuation symptoms, Advances in Psychiatric Treatment, 13: 447-457 doi: 10.1192/apt.bp.105.001966

18. Moncrieff J., 2006, Why is it so difficult to stop psychiatric drug treatment? It may be nothing to do with the original problem, Med Hypotheses, 67(3):517-23.

19. Nichol MB, Stimmel GL, Lange SC, 1995, Factors predicting the use of multiple psychotropic medications, J Clin Psychiatry 56(2):60-66

20. Mojtabai R, Olfson M, 2010, National Trends in Psychotropic Medication Polypharmacy in Office-Based Psychiatry, Arch Gen Psychiatry. 2010;67(1):26-36.

21. From filmed interview on http://cepuk.org/withdrawal-advisers/ Retrieved 13 Feb 2014