Att sluta med psykofarmaka
Nedtrappning av psykofarmaka kan resultera i många långdragna handikappande symtom och påverka många aspekter av en individs liv. Det kan förstöra relationer, karriärer och ekonomi. Utsättningen kan också bli mycket långdragen trots rapporter som indikerar tillfrisknande på några få veckor eller månader.(1,2) Detta påstående stämmer inte med verkligheten. Medlemmar i stödgrupper berättar om många som faktiskt inte är helt bra flera år efter avslutad medicinering. En stödperson i en stödgrupp säger: ”De flesta människor har symtom när de slutat åtminstone i ett år efter. De allra flesta blir friska under sitt andra år efter avslut. Men för ett fåtal kan läkningsprocessen pågå i flera år”.(3)

Antidepressiva läkemedel
Antidepressiv medicin eller som de kallas med ett samlingsnamn – Selektiva Serotoninhämmare (SSRI) är den mest förekommande psykofarmakan i Sverige.(4) Ett läkemedel som ca var nionde svensk äter regelbundet. Inrapporterade biverkningar och/eller utsättnings-symtom är många: sömnlöshet, illamående, balansstörningar, emotionella besvär, yrsel, elektriska chocker sensationer, diarré, huvudvärk, muskelpasmer, darrningar, skakningar, brännande känsla i huden, hallucinationer, mardrömmar, förvirring, svettningar, irritabilitet, ja listan kan göras lång.(5,6) Det finns även bevis för att utsättning av antidepressiva läkemedel kan leda till mani och hypomani. Naryan och Haddad (2010) har dragit slutsatsen att mani och/eller hypomani orsakad av SSRI-utsättning är ett giltigt syndrom (7) emedan Goldstein et al (1999) utförde en liknande studie av utvecklandet av maniska symtom vid SSRI-utsättning hos patienter med bipolär sjukdom; resultaten visar på förekomsten av paradoxala effekter där SSRI-utsättning i vissa fall kan framkalla mani.(8)

Efter en analys i en BBC-dokumentär, i vilken en undersökning gjordes på patienter som hade besvär med Paroxetine, en SSRI, kom det in över 2000 mail från människor som medicinerade med detta medel. Många rapporterade om elektriska sensationer i hjärnan med medföljande whoooshande ljud som det mest störande och handikappande symtomet vid utsättning.(9) Och i en nyligen slutförd studie av Holguin-Lew och Bell (2013) identifierades fall där patienter som medicinerade med SSRI hade förlorat förmågan att gråta.(7) Sexuell dysfunktion är en vanligt biverkning av SSRI och SNRI läkemedel. I en studie utförd 2002 rapporterade mellan 36% och 43% av patienter att de upplevde dessa symtom, och författarna drog slutsatsen att ”sexuell dysfunktion är anmärkningsvärt underskattat av läkare”.(10) Ännu mer oroande är ett flertal rapporter om långdragen sexuell dysfunktion även efter avslut av antidepressiva.(11)

Ytterligare forskning är nödvändig för att säkerställa förekomsten av sexuell dysfunktion efter avslutad SSRI-medicinering, och även för andra symtom som inrapporterats från olika stöd- och patientgrupper. Dr Stuart Schipko, psykiatriker från Kalifornien som har publicerat artiklar om SSRI-utsättning, rekommenderar ingen som tagit SSRI mer än 10 år att sluta om de inte vill riskera att leva med handikappande symtom; inkluderande en inre rastlöshet och upprördhet som han kallar ”tardive akathisia”. Han konstaterar att dessa symtom kan uppkomma även hos dem som trappar ner väldigt långsamt, alltså inte bara hos dem som trappar ut i snabb takt, och det finns ingen garanti för att dessa symtom till slut går över oavsett hur lång tid patienten väntar.(12) (Detta är dock extremt ovanligt och drabbar ytterst få som slutar. Anm. Rådet för Rätten till kunskap om psykofarmaka.

Enligt en ny rapport utförd av OECD har förskrivningen av SSRI ökat dramatiskt och ungefär var tionde vuxen person i den utvecklade delen av världen tar nu dessa läkemedel regelbundet. (13) Anledningen till denna ökning beror delvis på det ökade antalet långtidsbrukande användare, av vilka många kommer upptäcka att det är omöjligt att sluta på grund av outhärdliga symtom, eller tron på att symtomen är bevis för att ursprungssjukdomen återkommit eller till och med att en ny sjukdom tillkommit. (se artikeln ”Negativa effekter leder till mer droger” på vår hemsida).

Trots att hundratals miljoner människor världen runt tar antidepressiva finns fortfarande ingen forskning som stödjer säkerheten i långsiktig medicinering. Det finns bevis för att de kan orsaka allvarliga skador.

Benzodiazepiner och z-droger
En stor grupp svenskar tar också regelbundet Benzodiazepiner och Z-droger, trots tydliga riktlinjer på max 2-4 veckors användning. Utsättning av dessa läkemedel kan ge upphov till en uppsjö av handikappande symtom, som även kan uppkomma under användandet av läkemedlet, eftersom tolerans till medicinen kan ske relativt snabbt och då krävs att man höjer dosen för att undvika abstinens. Professor Heather Ashton från Storbritannien blev en ledande auktoritet på 1980-talet i England vad gäller information om utsättning av benzodiazepiner efter att ha drivit en beroendeklinik. Hon beskriver en mängd olika utsättningssymtom, både fysiska och psykiska som patienter rapporterat om.

Psykiska symtom: insomnia, mardrömmar, ökad ångest, panikattacker, agorafobi, perceptionsförändringar, depersonisalation, overklighetskänslor, hallucinationer, depression, fobier, paranoida tankar, ilska, aggressivitet, försämrat minne och koncentration och påträngande tankar m.m.

Fysiska symtom: huvudvärk, smärta och stelhet, stickningar och brännande sensationer i huden, domningar, matthet, influensaliknande symtom, muskelspasmer, ryckningar, tics, känsla av elektriska chocker, skakningar, yrsel, balansstörningar, dubbelseende, torra och kliande ögon, tinnitus, överkänslighetssymtom, mag- och tarmproblem, förstoppning, smärta, svårighter att svälja, dålig aptit, viktförändringar, torr mun, metallsmak i munnen, förändrat luktsinne, svettningar, hjärtklappning, andningsproblem, urinvägsproglem, menstruationsförändringar, hudutslag och klåda m.m.(16) Genom sina studier av beteendeförändringar vid intag av benzodiazepiner konstaterar Dr. Peter Breggin att benzodiazepiner kan orsaka en rad olika abnormala känslo- och beteendestörningar, som t.ex. insomnia, ångest, manier och andra former av psykotiska beteenden, våldsamhet, associalt beteende, depression och självmord. Dr. Breggin beskriver också att benzodiazepiner kan försämra kognitionen, speciellt minnet, och att den kan orsaka förvirring.(17)

Det är nu känt att utsättningssymtom för långtidsbrukare som sätter ut benzodiazepiner kan dröja kvar mellan 6 – 18 månader efter den sista avslutande dosen, och ibland även längre. Stödgrupper vittnar om ett flertal fall där det tagit tre till fyra år för patienter att bli återställda. Vissa har symtom som t.ex. tinnitus som kan kvarstå i många år. Professor Ashton berättar om många patienter som fortsätter att uppleva utsättningssymtom långt efter utsättningen är över, hon kallar det för ”förlängd abstinens”. Enligt henne klagar en del patienter på tinnitus, ångest, symtom från rörelseorganen, matsmältningsbesvär och parastesier. Symtom som i vissa fall dröjer sig kvar i flera år efter avslutad medicinering. Hon drar slutsatsen att ” Det är ett möjligt faktum att vissa utdragna abstinenssymtom från benzoutsättning (inkluderat tinnitus och andra neurologiska and psykologiska symtom) kan bero på fysikaliskt kemiska neuronala skador.(19)

Det bör uppmärksammas att det finns många likheter mellan utsättningssymtom av benzodiazepiner/z-droger och antidepressiva läkemedel. I en studie som utförts där man uppmärksammade eventuella skillnader i reaktionerna på utsättning av ovanstående psykofarmaka drog Nielsen et al (2012) slutsatsen att symtomen beskrevs med liknande termer för Benzodazepiner och SSRI, och de hade mellan 37 och 42 mycket lika symtom. Tidigare har man hänfört dessa reaktioner till benzoberoende, inte till avslutande av SSRI. (20) Stödgrupper bekräftar att många har liknande erfarenheter i såväl utsättningen av benzodiazepiner som med SSRI. Baylissa Frederick som arbetar med hemsidan och stödgruppen Recovery Road säger: ” Det är ingen större skillnad på symtomen som människor berättar om. Båda kan var lika hemska, intensiva och långdragna”.(21)

Stödgrupper rapporterar också om flera fall av självmord som begåtts på grund av outhärdliga utsättningssymtom. Dessutom visar två studier som utförts på patienter som slutat med benzodiazepiner, att en liten grupp har begått självmord. I båda studiernaa anses utsättningssymtom delvis vara orsaken.(22), (23)

Antipsykotika
Antipsykotika har väldokumenterade utsättningssymtom som inkluderar ångest, upprördhet, rastlöshet och insomnia.(24) Dessutom finns det bevis för att psykotiska genombrott kan inträffa kort tid efter avslutande av dessa läkemedel, i synnerhet vid avslut av Olozapine (25) Andra studier visar på en hel rad olika utsättningssymtom som illamående, anorexia, diarré,svettningar (diaphoresis *) rinnande näsa (rhinorrhea*), muskelsmärta, parastesier, ångest, ilska, rastlöshet och insomna.(17) Vissa studier indikerar att utsättningssymtom från neuroepileptika bara varar ett fåtal dagar medan andra studier visar att symtomen kan hänga kvar mellan 6 – 12 veckor, och det är välkänt att vissa patienter drabbas av Tardiv Dyskenesi, ett långtids, eller ibland permanent läkemedelsutlöst tillstånd.(28)

Andra konsekvenser av utsättning
Liksom vid andra kroniska sjukdomar kan utsättning ha förödande konsekvenser för en persons livskvalitet. Dr Joanna Moncrieff beskriver hur utsättning kan påverka alla aspekter av livet. Många kan inte arbeta och relationer splittras eftersom utsättnings-symtomen gör att de inte kan fungera normalt. Det påverkar sjävförtroendet och många blir deprimerade och får ångest över hur de skall fungera och klara sig i framtiden.(29)

De ofta handikappande utsättningssymtomen påverkar också i högsta grad familjemedlemmar, som kan ha svårt att sätta sig in i och förstå de fysiska och psykiska symtomen. De känner sig ofta maktlösa över att de inte vet hur de på bästa sätt kan vara ett stöd till den drabbade. Psykiatrikern Dr. Ronald Gershman skriver: ”Jag har behandlat tiotusentals patienter med alkohol- och drogproblem och har varit med och avgiftat ca 1.500 patienter från benzodiazepiner. Avgiftningen från benzodiazepiner är en av de svåraste. Det kan ta extremt lång tid, i flera fall mer än dubbelt så lång tid som patienten varit beroende. Det utdragna förloppet kan orsaka total förödelse i individens liv, äktenskap spricker, affärsverksamheter går i kras, konkurser, långa sjukhusvistelser – och förstås även självmord, som är den mest allvarliga biverkningen.(30)

Utsättning av psykofarmaka är ofta en traumatiskt erfarenhet för patienter och deras anhöriga, och är dåligt uppmärksammat av läkare och sjukvården. Psyke.nu verkar för att väcka större uppmärksamhet runt denna problematik och för utökad forskning för att befästa förekomsten samt direktiv för behandling. Psyke.nu vädjar till läkare och patienter om att använda psykofarmaka med försiktighet och under så kort tid som möjligt. Utsättning av psykofarmaka ska i flertalet fall ske med en långsam stukturerad nedtrappning, ofta under flera månader och ibland under längre tid.

Originalets titel:
Psychiatric drug withdrawal can be disabling
© Council for Evidence-based Psychiatry 2014
Översättning av:
Rådet för Rätten till Kunskap om Psykofarmaka och Psykiatri

Källor:
1. Haddad, P. and Anderson, I.M., 2007. Recognising and managing antidepressant discontinuation symptoms. Advances in Psychiatric Treatment, 13: 447-457 doi: 10.1192/ apt.bp.105.001966.

2. Shelton R., 2006, The Nature of the Discontinuation Syndrome Associated With Antidepressant Drugs, J Clin Psychiatry, 67[suppl 4]:3–7.

3. See: How Long Does Withdrawal Last? http://cepuk.org/withdrawal-advisers/ Retrieved 21 February 2014.

4. HSCIC data, 2012. Se: http://www.hscic.gov.uk/catalogue/PUB11291/pres-disp-com-eng-2002-12- tab.xlsx, Retrieved 01 Mar 2014

5. Warner, C. Bobo, W. Warner, C. Reid, S. Rachal, J., 2006, Antidepressant Discontinuation Syndrome. American Family Physician. 8/1/2006, Vol. 74 Issue 3, p449-456.

6. Healy, D. 2012. Data Based Medicine Paper: Dependence and Withdrawal. Se: http://davidhealy.org/wpcontent/uploads/2012/06/DBM-Paper-Dependence-and-Withdrawal.pdf Retrieved 21 February 2014

7. Naryan, V., Haddad P., 2011, Antidepressant discontinuation manic states: a critical review of the literature and suggested diagnostic criteria, Journal of Psychopharmacology Vol. 25 no. 3 306-313, doi: 10.1177/0269881109359094

8. Goldstein, T. Frye, M. Denicoff, Smith-Jackson K., Leverich, E. Bryan, A. Ali, S.O. and Post, R. 1999, Antidepressant Discontinuation-Related Mania: Critical Prospective Observation and Theoretical Implications in Bipolar Disorder. Journal of Clinical Psychiatry; 60:563–567.

9. Medawar, C. Herxheimer, A. Bell, A. & Jofre, S. 2002, Paroxetine, Panorama and user reporting of ADRs: Consumer intelligence matters in clinical practice and post-marketing drug surveillance. The International Journal of Risk and Safety in Medicine. Vol.15. Nos. 3-4/2002 pp. 161-169.

10. Clayton AH, Pradko JF, Croft HA, Montano CB, Leadbetter RA, Bolden-Watson C, Bass KI, Donahue RM, Jamerson BD, Metz A, 2002, Prevalence of sexual dysfunction among newer antidepressants, The Journal of Clinical Psychiatry, 63(4):357-366.

11. Csoka AB, Shipko S., 2006, Persistent sexual side effects after SSRI discontinuation, Psychother Psychosom. 2006;75(3):187-8.

12. Shipko S., 2013, Playing the Odds: Antidepressant ‘Withdrawal’ and the Problem of Informed Consent, http://www.madinamerica.com/2013/08/ssri-discontinuation-is-even-more-problematic-than- acknowledged/, Retrieved 22 February 2014.

13. See http://www.oecd.org/els/health-systems/Health-at-a-Glance-2013.pdf retrieved 22 Feb 2014

14. HSCIC data, 2011. See: http://www.hscic.gov.uk/catalogue/PUB06941/pres-disp-com-eng-2001-11-tab.xls, Retrieved 21 Feb 2014.

15. British National Formulary, se: http://www.medicinescomplete.com/mc/bnf/current/PHP2093-hypnotics-and-anxiolytics.htm, Retrieved 22 February 2014.

16. Ashton C H., 2002, Benzodiazepines: How They Work and How to Withdraw. Institute of Neuroscience, Newcastle University, Newcastle upon Tyne. Se: http://www.benzo.org.uk/manual/index.htm retrieved 22 February 2014.

17. Breggin P., 1988, Analysis of Adverse Behavioural Effects of Benzodiazepines, The Journal of Mind and Behavour, Winter 1998. Vol. 19. No. 1. pp. 21-50.

18. British NationalFormulary, se: http://www.medicinescomplete.com/mc/bnf/current/PHP2093- hypnotics-and-anxiolytics.htm, Retrieved 22 February 2014.

19. Ashton H., 1991, Protracted Withdrawal Syndromes !from Benzodiazepines, Journal of Substance Abuse Treatment !Vol. 8 pp. 19-28.

20. Nielsen M., Hansen E.H. & Gøtzsche P.C., 2012, What is the difference between dependence and withdrawal reactions? A comparison of benzodiazepines and selective serotonin re-uptake inhibitors. Addiction. 107(5):900-8. doi: 10.1111/j.1360-0443.2011.03686.

21. Se ‘How do antidepressant and benzodiazepine withdrawal compare?’ http://cepuk.org/withdrawal- advisers/, Retrieved 22 February 2014.

22. Ashton H., 1987, Benzodiazepine withdrawal: outcome in 50 patients. Br J Addict. 1987; 82: 665-71.

23. Joughin N, Tata P, Collins M, Hooper C, Falkowski J., 1991, In-patient withdrawal from long-term benzodiazepine use. Br J Addict. 86(4):449-55.

24. Dilsaver S.C., Alessi N.E., 1988, Antipsychotic withdrawal symptoms: phenomenology and pathophysiology, Acta Psychiatr Scand. 77(3):241-6.

25. Moncrieff J., 2006, Does antipsychotic withdrawal provoke psychosis?, Acta Psychiat Scand.

26. Dilsaver S.C., Alessi N.E., 1988, Antipsychotic withdrawal symptoms: phenomenology and pathophysiology, Acta Psychiatr Scand. 77(3):241-6.

27. Gardos G, Cole JO, Tarsy D, 1978, Withdrawal syndromes associated with antipsychotic drugs, Am J Psychiatry, 135:1321-1324.

28. Llorca PM, Chereau I, Bayle FJ, Lancon C., 2002, Tardive dyskinesias and antipsychotics: a review., Eur Psychiatry. 2002 May;17(3):129-38.

29. Se: Withdrawal Can Be Disabling, http://cepuk.org/unrecognised-facts/withdrawal-can-be-disabling/, retrieved 22 February, 2014.

30.Gershman, R., quoted in “The Hidden Epidemic,”; Colvin, R., 1995, Prescription Drug Abuse, Addicus Books, Inc., 1995, Part I, 53-54.